Det finns många olika berättelser om vem Lucia egentligen var, men det vi säkert vet är att hon levde på 300-talet i Syrakusa på Sicilien. Sedan skiljer sig legenderna åt. Enligt den romersk-katolska tron är Lucia ögonens beskyddarinna för att hon offrade sina ögon för att omvända en hedning. En annan legend säger att Lucia helgonförklarades då hon stack ut sina ögon och bar fram dem på en bricka, för att en ung man förälskat sig i dem.
Enligt den gamla almanackan inföll årets längsta natt mellan 12 och 13 december. Vanligtvis avslutades alla julförberedelser den natten med att man tog lussebiten eller lussesupen. Allt arbete skulle vila på Luciadagen, annars kunde man bli straffad av Lucia som ansågs vara både ett spöke och helgon. Barnen hölls inne för att inte råka ut för Lucias trollkonster. I slutet av 1800-talet började vi fira Lucia ungefär som idag, åtminstone i finare miljöer. Då bar Lucian förutom vit klänning med kulört band, även en krans av lingonris och ljus på huvudet.